Utflykt

Idag har vi en riktig familjedag. Vi började med en liten runda på stan för att köpa presenter till tre olika tillställningar. Trots min beslutsångest gick det relativt fort.

tempImageForSave tempImageForSave Vid lunchtid tog vi bilen till Lilla Napoli i Falkenberg. Jag har hört mycket om den och äntligen var det min tur att testa. Det var den godaste pizzan jag ätit i Sverige. Åk dit! tempImageForSave tempImageForSave tempImageForSave Efter pizzan tog vi kustvägen ner mot Halmstad och stannade till på Solhaga i Slöinge för att köpa med fika och bröd till morgondagens frulle. tempImageForSave

Nu sitter vi utanför familjen Hildingsson och väntar på dem. Papporna ska spela tennis och mammorna chilla i soffan med barnen.

PUSS&KRAM

blogstats trackingpixel

Dejt i solen

Tusen tack för alla fina grattis vi har fått efter gårdagens bebisnyhet!

Idag är det fredag och helg. Inget som har missat?!  Efter jobbet kom jag hem till ett kliniskt rent hem och fika från favvobageriet, Feldts. Lovis spenderade eftermiddagen hos mormor och morfar så vi passade på att köpa med oss varm dryck från favvofiket nr 2, Skånskan för att sedan sätta oss en stund i solen och fika. Mysigt! Nu får gärna våren komma för jag vill ha mer av det här.

När det blev för kallt åkte vi hem till mamma och pappa där det serverades ryggbiff och sötpotatispommes med massa annat gott. Jag och min syster stod för fredagsgodiset och sen var myset igång med massage och ”På spåret”.

Nu ligger vi hemma och ska sova. Imorgon ska vi ut på en liten utflykt.

tempImageForSavetempImageForSave
tempImageForSave tempImageForSave

PUSS&KRAM

blogstats trackingpixel

Vi ska ha barn, igen!

Nu kör vi!

Jag har tänkt ett tag på hur jag ska börja skriva detta inlägg och vad jag ska skriva. Känslorna har varit lite all over the place de senaste veckorna men nu börjar vi (jag) landa i det. Helt oplanerat och oväntat fick vi den 23 december reda på att det bor en liten bebis i min mage. Jag tänker inte skriva att jag var överlycklig när vi fick reda på det för det var jag inte och det har tagit tid att vänja sig vid tanken. Men efter två ultraljud, mycket prat, x-antal spyor och många hundralappar på illamåendemedicin och näsdroppar senare så känns det stort och fint att Lovis ska få ett syskon. Trots att den nya bumlingen inte alls var planerad och att jag inte har varit överlycklig från start så är bebisen varken oönskad eller oälskad, tvärtom. Jag har gråtit och haft ångest. Ångesten har handlat om att jag precis skulle börja nytt jobb och att behöva meddela att jag var gravid och endast hinna jobba ett halvår innan hemgång var tufft för mig och tårarna har handlat om dåligt samvete gentemot Lovis. Dåligt samvete över att jag känt att hon är för liten för att få ett syskon och dåligt samvete över att hon inte kommer att få ha mig och Joel för sig själv. Samtidigt vet jag att jag hade kännt precis likadant om hon så var 3, 5 eller 10 år.

Ju mer jag landar i det och ju fler vi berättar det för desto finare känns det. Vi ska ge Lovis det finaste vi någonsin kommer att kunna ge henne, ett syskon. Ett syskon som är fött året efter henne, för att vara mer exakt 18 månader efter. Ganska exakt 18 månader beroende på när bebisen bestämmer sig för att komma. Bumling nr 2 är beräknad 23 augusti och Lovis är född 28 februari med tanke på sist så tar jag föregivet att gå över tiden, minst fem dagar.

Idag går vi in i vecka 15. Förra veckan, alltså i vecka 14 kände jag bebisen röra sig för första gången i min mage. 4 veckor tidigare än vad jag kände Lovis. Illamåendet börjar avta trots att jag spydde imorse, nästäppan håller i, magen börjar puta ut, kläderna börjar bli för små och vi har börjat prata namn på riktigt. Shit asså, vi ska verkligen bli fyra!

tempImageForSave tempImageForSave tempImageForSave

PUSS&KRAM

blogstats trackingpixel

Ångesten kring föräldradagar

Nu sitter vi här igen med Försäkringskassan och planerar de sista dagarna av föräldrarledigheten. I veckan har vi beslutat oss för att inte skola in Lovis på förskolan i mars som vi tänkt. Utan Joel har förlängt sin föräldraledighet och kommer att vara hemma till och med augusti ut så inskolningen kommer att ske i augusti. Vi fick en bra förskola i ett bra område men ingen av de fem vi hade sökt. Idag fick jag till 99% bekräftat att vi får vårt förstahandsval i augusti, vilket känns sjukt bra.

När vi skickade in ansökan nu insåg jag att vi endast har 14 dagar kvar att ta ut. Ångesten kom som en våg över mig. Folk kan ta ut föräldardagar när barnen fyller 8 år och vi har 14 dagar kvar när Lovis är 1,5 år. Hur gör folk? Och är alla gjorda av pengar? Gaah jag blir galen! Snälla säg att vi inte är ensamma om att ta ut ALLA (minus 14 dagar då) när barnet bara(?!) är 1,5 år.

tempImageForSave

PUSS&KRAM

blogstats trackingpixel

Den som väntar på något gott

Tisdag och tiden springer iväg.

Igår tog jag ut min friskvård och hängde med Lovis på MiniStuds. Ett tag kändes det som jag var tillbaka i föräldraledigheten igen men tyvärr var det bara för en timme för därefter kallade jobbet. När jag kom hem hade vi fått finbesök från huvudstaden som sov över till idag, mys!

Idag efter jobbet hämtade jag upp Lovis och så åkte vi hem till min kompis Tanja för efterlängtat häng och lek med de tre barnen. Vid sex kom jag hem till ett nystädat hem och pannkakskvällsmat. Lyx!

Jag planerar att skriva ett riktigt smaskigt inlägg i veckan. Hoppas ni är sugna på att läsa! Fortsättning följer…

tempImageForSave tempImageForSave tempImageForSave tempImageForSave

PUSS&KRAM

blogstats trackingpixel

#delaheladig

Jag är med i kampanjen DelaHelaDig på Instagram för att sprida vikten av att våga prata om sitt mående och inte se det som något pinsamt och dåligt. Va med du också! IMG_1110

Jag har levt med ångest i stort sätt hela mitt liv. Det började redan när jag var liten, jag hade konstiga saker för mig med andningen, som stressade mig. Jag var hos barnläkaren flera gånger men ingen visste vad det var och de hittade inga fel. När jag var 12 år dog min farmor och panikångesten kom som ett brev på posten. Jag kunde inte resa mig ur sängen eller gå utanför dörren utan att få panik och må illa. Jag var hemma från skola i över en månad, då gick jag i sjätte klass. Inte ens då förklarade läkarna att det var ångest. Det har jag fått lista ut själv i efterhand. Jag lever med ständig ångest mest dödsångest och seperationsångest men idag kan jag hantera den, någorlunda. Jag är en fullt fungerande person med familj, ett socialt liv och arbetar heltid som socialsekreterare men ångesten finns alltid med mig. Min kurator sa till mig för några år sedan att ångest är ett tecken på att kroppen fungerar, att det är något bra men att man måste lära sig hantera den. Den meningen har hjälp mig. För mig är ångest inte längre något farligt, jag vet att jag inte kommer att dö. Jag är bara en människa full med känslor och det är helt normalt men det är så in i helvetes obehagligt. Jag har under några år arbetar med bland annat personer med psykisk ohälsa och när en klient till mig sa att han inte kunde bli socionom för att han äter antidepressiva och har ångest blev jag förbannad. Det är 2017 och samhället får personer att inte kunna uppleva sina drömmar för att det är tabu med ångest och medicinering. Jag jobbar som socialsekreterare, äter antidepressiva, har ångest och gör ett sjukt bra jobb. Att ha ångest och äta antidepressiva betyder inte att man är en dålig person och att man inte kan utföra ett visst arbete. Ångest är inget att skämmas över och det är viktigt att prata om det för man är inte ensam. #delaheladig

PUSS&KRAM

blogstats trackingpixel

Shopping utan barn

Idag tog jag mig en paus från hemmet och Halmstad och åkte med mamma och pappa till Väla och Ikea.

Vi mös runt på Väla och käkade libanesiskt, så jäkla gott. Jag köpte en skjorta till Joel och en kepa till mig själv, älskar huvudbonader! Det var halva reapriset, egentligen skulle det ha kostat 1600 kr men jag behövde endast betala 398 kr, hur bra?! Lovis fick finaste lilla tunna dunjackan i orange/korall från Zara av mormor. Den kommer bli perfekt i vår.

Efter Väla gick vi in på Ikea och spanade på kök. Tyvärr inte till oss. Mamma och pappa ska renovera. Det är ju knappt att man blir sugen på att renovera själv. Jag vill också!

Imorgon ska vi ringa mäklaren på ett spännande objekt. Iiiihh! Kan det bli vår tur nu, tack!

tempImageForSave tempImageForSave tempImageForSave tempImageForSave

PUSS&KRAM

blogstats trackingpixel

Kärleken till mitt barn

Nu ligger jag och Lovis i vår sång efter en mysig kväll hos Anna och Lilly. Min hjärna går ofta på högvarv och extra mycket ikväll. Den började tugga igång när jag körde hem, i dimma och regn. Jag kände hur ångesten och rädslan över att någon skulle kunna hända Lovis och att vi skulle kunna förlora henne kom över mig. Att sedan ensam bära in henne från bilen till lägenheten, mitt i centrala Halmstad, sent en fredagskväll i mörkret bland fulla människor fick mig att bli ännu mer rädd. Rädd för att någon skulle komma och ta henne ifrån mig och rädd för att bli nedslagen med mitt barn i famnen.

Inget hände. Och nu ligger vi i sängen i vårt trygga hem. Lovis sover jämte mig, hennes andetag får mig lugn. Hon får stanna här i natt. Kärleken till sitt barn är det finaste som finns men med det kommer också den mest skrämmande känsla jag upplevt, rädslan att förlora.

Den jag älskar mest, min Lovis!

tempImageForSave

PUSS&KRAM

blogstats trackingpixel

Projekt ”sova i egen säng”

Tanken var att påbörja projektet i måndags men Lovis hade så svårt för att komma till ro och så fort hon somnade till så blev hon hysteriskt ledsen, förmodligen drömmar så tillslut somnade vi in tillsammans och så blev det inget med att lägga in henne i sin säng. I tisdags sov hon hos sin mormor och då i sängen med henne och hundarna. Men igår, då hände det. Hon somnade i min famn och vid åtta la vi in henne i sin säng i sitt rum, där sov hon till midnatt innan hon började gråta och ville över till oss. Fyra timmar är en bra början tycker jag.

Idag är bästa Tv-dagen, först Farmen, nu Antikrundan och sen Mandelmanns. Lovis har somnat och hon ligger i sin säng. Det blir spännande och se hur många timmar det blir den här natten.

tempImageForSave

PUSS&KRAM

blogstats trackingpixel