Rädslan för missfall

Med Lovis var jag hysteriskt rädd varje dag över att få missfall, redan från det att jag plussade på stickan. Denna gången har jag inte varit rädd en enda gång, förens nu. Den så kallade ”spökmånaden” är verkligen inget kul. Jag mår bra, illamåendet är borta, jag är pigg, jag har inte känt något surrande i magen på minst två veckor och nu börjar jag inbilla mig över att magen inte växer, trots att jag märker det på kläderna. Jag trodde att jag skulle få slippa oron helt denna gången men nejdå. Rädslan kom som ett brev på posten igår. Vecka 16+3 idag och 12 dagar till RUL. Får jag inte känna något litet surrade på 12 dagar komme det bli riktigt jobbiga dagar.

Nu till något mer positivt. Min barnmorska ringde i fredags och berättade att bebisen i magen har negativ blodgrupp, precis som jag, så jag slipper oroa mig för ytterligare en kontroll och spruta på förlossningen. Med Lovis kollade de inte hennes blodgrupp när hon låg i magen utan först när hon kom ut, via navelsträngen. Det visade sig då att Lovis också var negativ så jag slapp sprutan även då. Sjukt att det kan ändras så på bara ett år. Och framförallt till något, som för mig känns sjukt bra att få reda på innan. Heja!

tempImageForSave

PUSS&KRAM

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>