Gravid vecka 19

Solen lyser, det är riktigt vårväder och idag går vi in i vecka 19. Imorgon smäller det, då är det den stora dagen. Det är dags för ULTRALJUD!!! Framförallt hoppas jag så klart på en frisk liten bebis men jag är så sjukt spänd på vad det är för liten filur där inne. Tjej eller kille, kille eller tjej? Gaah! Jag kommer aldrig kunna somna ikväll och framförallt inte kunna koncentrera mig på jobbet imorgon innan det är dags för RUL. Klockan 9.30 smäller det så håll tummarna! I ena stunden är jag bombsäker på pojke samtidigt som jag börjar tro att det är en flicka med tanke på att jag mått precis likadant som med Lovis.

Vad tror ni det blir? Snopp eller snippa?tempImageForSavetempImageForSave tempImageForSave

blogstats trackingpixel

Ångesten över att köpa bostad

Nu ligger jag här i igen, med ångest över vår boendesituation. Jag är så sjukt ambivalent. I ena studen är jag villig att betala hur mycket som helst för det vi vill ha utifrån vår budget och när vi väl har möjlighet till det så får jag panik. Vi sitter absolut inte i sjön. Vi har världens bästa lägenhet och den är stor nog för att bo två vuxna och två småbarn i men vi vill ju äga något och ha en liten trädgård. Radhuset igår sket sig. Idag var vi på en lägenhetsvisning men den känns inte helt rätt. Vi har en visning inbokad imorgon som vi hade tänkt att strunta i på grund av att den skulle bli för dyr men nu har vi kanske möjlighet att vinna en budgivning och då ballar jag ur. Visningen imorgon är ett någorlunda nybyggt radhus i ett område som vi verkligen vill bo i. Egentligen vill jag bo i ett äldre radhus med gamla fina trägolv, öppenspis och stora, fina fönster men det kommer vi aldrig ha råd med i de områdena som vi vill bo i, vilket gör att jag får panik. Panik över att behöva ”nöja” mig med något samtidigt som jag verkligen gillar det vi ska kolla på imorogn. Den kommer kosta oss x-antal tusen mer i månaden än vad vi betalar för vår hyresrätt nu men då äger vi den och amorterar väldigt mycket, vilket är bra. Den nya bebisen är väldigt efterlängtad men vi måste planera om helt i vår ekonomi med tanke på att vi kommer vara föräldralediga 1,5 år längre än vad vi hade planerat från början. Den stora frågan är väl egentligen, ska vi köpa nu eller ska vi ha is i magen och vänta med att köpa tills vi båda jobbar igen?! Gaaaah! Jag blir galen!!!

Hej drömkök i vårt kanske kommande boende! tempImageForSave

PUSS&KRAM

blogstats trackingpixel

Dagarna som gått i punktform

Tiden springer iväg, jag hinner inte med!

  • I torsdags fick vi reda på att Lovis inte har diabetes, vilket var väntat men ändå sjukt skönt att få det bekräftat.
  • I fredagskväll var vi hemma hos mamma och pappa på tacos.
  • Hela lördagen fixade vi i Lovis rum. Resultatet ser ni i föregående inlägg.
  • På kvällen fick vi bekräftat att det varit magsjuka vi haft och att vi smittat mamma, pappa, min syster och hennes sambo. Dock fick de en värre omgång än oss.
  • I söndags lyxade vi till det med hotellfrukost med familjen Hildingsson. Och resten av dagen spenderade vi sedan hemma hos dem. Bästa dagen på länge!
  • Projekt ”sova i eget rum” går sakta med säkert framåt. Mer om det i ett eget inlägg inom kort.
  • Idag efter jobbet var vi på husvisning. En visning som vi verkligen hade sett framemot och som vi visste att vi skulle ha råd med trots budgivning MEN vi fick verkligen ingen bra känsla. Det var mörkt och den lilla trädgården som fanns hade en katastrof planlösning. Vi som hade planerat precis hur vi ville ha det med renovering och allt. Det var två väldigt besvikna föräldrar gick därifrån. Fortsättning på det perfekta boendet fortsätter.
  • Imorgon åker vi och spenderar lite pengar på en ny säng istället. Ångest men skönt!

tempImageForSave tempImageForSave tempImageForSave tempImageForSave

PUSS&KRAM

blogstats trackingpixel

90 säng, då kör vi!

Efter x-antal timmars grejande på Lovis rum så är vi klara och sjukt nöjda. Lovis vägrar att sova i sin spjälsäng och enda sättet för henne att somna är att vara intill mig eller Joel och att hålla sina små händer på våra kinder. Vi valde att hoppa över växasängstadiet, mest för att vi ser det som en onödigt mellansprång och sjukt onödiga pengar. Med en 90 säng kan vi ligga jämte och natta Lovis och vaknar hon på nätterna behöver vi inte ta in henne till oss utan lägga oss bredvid henne tills hon somnar. Hon kan enkelt ta sig i och ur sängen själv och skulle hon trillar ur så är det inte jättelångt ner till marken. På nätterna kommer vi lägga kuddar nedanför sängen för att dämpa ett fall. Lovis är sjukt lycklig över in säng och har hängt mycket i den under dagen. Hon tycker det är extra kul med det lilla gunget hon kan få till i den.

En större säng krävde ommöblering i hela rummet. Med en liten rokard av möblerna i hennes rum så blev det super.

tempImageForSavetempImageForSavetempImageForSavetempImageForSave tempImageForSave

PUSS&KRAM

blogstats trackingpixel

Gravid vecka 18

Torsdag och ny vecka för bumlingen i magen. En vecka och en dag kvar till RUL.

Gravidveckan som gått?

Spytt en gång, förmodligen på grund av kräksjuka men fortfarande oklart enligt mig. Jag tänkte precis skriva att jag varit pigg men det har jag faktiskt inte. Både igår och i förrgår sov jag på dagen och i eftermiddag på jobbet har jag varit riktigt trött. Tur att det är fredag och helg imorgon. Jag känner mig fortfarande inte gravid och tror verkligen inte att det finns en bebis där inne i magen. Jag tycker inte att jag ser gravid ut, utan mest lite menssvullen. Jag har inga cravings. Med Lovis ville jag ha pizza och semla typ hela tiden men det var inte förens i slutet av graviditeten. Vi får se om det dyker upp någon craving framöver. Däremot tror jag att jag har börjat känna lite fladder i magen igen men är liiiite rädd för att våga tro att det är så. Jag kommer väl våga erkänna det för mig själv när jag väl fått se bebisens hjärtat slå nästa vecka.

Preggomagen i vecka 18.tempImageForSave tempImageForSave tempImageForSave

PUSS&KRAM

blogstats trackingpixel

Lekparkshäng

Alla tre har varit pigga och friska hela dagen så vi har faktiskt varit ute i två omgångar idag. På förmiddagen gick vi till en lekplats så Lovis fick springa av sig. Vi passade även på att köpa med fika hem från favoritbageriet.

tempImageForSave tempImageForSave tempImageForSave Efter lunch, fika, sovstund och x-antal avsnitt av husdrömmar så gick vi inom Spis&Deli och köpte juice som vi tog med till lekplats nummer två. Lovis var lycklig.

tempImageForSave tempImageForSave

Imorgon nalkas det jobb igen, ändå kul!

PUSS&KRAM

blogstats trackingpixel

Magsjuka x3?

Onsdag och jag är hemma från jobbet. Vi i vår familj har haft konstigaste magsjukan, om det nu varit det som spökat.

Natten till söndag spydde Joel, en gång men mycket. I måndags spydde Lovis, en gång men mycket och igår gick jag hem från jobbet, spydde en gång men mycket. Idag är jag hemma från jobbet för att inte smitta andra och för att vara säker på att jag är frisk men jag mår bra, alla tre mår bra. Detta har varit konstigaste slängen av magsjuka någonsin.

Idag är vi pigga så vi ska snart gå ut på en liten promenad. Djuret behövs rasas. tempImageForSave

PUSS&KRAM

blogstats trackingpixel

Ett-årskontroll på BVC

Varning för skryt! 

I eftermiddag har vi varit på BVC. Som jag har väntat. Jag älskar verkligen att gå till BVC. På två månader hade Lovis gått upp 795 gram och är nu över 10 kg sträcket, hon väger numera 10270 gram. Med tanke på att hon rör sig så sjukt mycket så hade hon inte gått upp så mycket, vilket är helt normalt. Lovis hade växt 2 cm och är nu 77 cm lång. Hon följer sin egna kurva fint och är fortfarande ett snäpp över ”normalkurvan” på längden.

Idag var det även dags för vaccin. Mamman var förmodligen nojigare än barnet. Lovis sa inte ett knyst när sköterskorna stack henne i benen. Hur är det möjligt?! Till och med jag skriker ju till och med när det sticks i mig. Jag skyller på att det inte är någon som sjunger ”Per Olsson hade en bonnagård, iiiaaa iiiaaa aaa” och någon som står framför och blåser såpbubblor när jag får sprutor. Både jag och Joel var sjukt stolta över henne. Istället för att få två sprutor av det ”vanliga” vaccinet så bytte de ut den ena sprutan till en med vaccin mot mässling, påssjuka och rödahund, som man vanligtvis får vid 18 månader, eftersom att vi ska åka utomlands snart. Nästa dos av det ”vanliga” får hon efter resan istället.

Lovis passade även på att visa upp lite av vad hon kan. Hon sa titta flera gånger och när vi frågade henne vart näsan var så pekade hon fint på (i) den och när vi frågade vart munnen var så började hon spela på läpparna. Detta är sånt som de ska kunna på 1,5-årskontrollen så *skryt skryt*.

Vi passade även på att fråga läkaren och vår BVC-sköterska om att Lovis vaknar på nätterna och dricker. Förmodligen är det inget konstigt med det men för säkerhetens skull så ska vi nu påbörja projekt ”urinprov”. Lättare sagt en gjort på en ett-åring. Meeen pottan funkar ju emellanåt så vi får hoppas att hon kissar i den när vi vill nu i veckan. Därefter ska de göra ett sockerprov på BVC för att utesluta diabetes.

Ikväll somnade hon vid 18 innan maten och vaknade för en stund sedan och fick en flaska välling, sen somnade hon bums igen. Vaccinet gjorde nog sitt.

tempImageForSave

PUSS&KRAM

blogstats trackingpixel

En SJUKT tråkig söndag

Idag är jag glad för att det är måndag och för att Joel är frisk. I lördagsnatt åkte han på någon form av magsjuka, vi antar matförgiftning från sushin. Så igår var det nästan mest synd om mig, hehe. Jag hade så tråkigt, trots att jag hade Lovis. En sjövild liten tjej med mycket energi och ingen ville träffa oss för att alla var rädda för Joels magsjuka. Jag och Lovis tog oss i alla fall ut på två små promenader, varav en till parken. Lovis var lycklig över att få springa av sig.

tempImageForSave tempImageForSave tempImageForSave tempImageForSave

PUSS&KRAM

blogstats trackingpixel

Rädslan för missfall

Med Lovis var jag hysteriskt rädd varje dag över att få missfall, redan från det att jag plussade på stickan. Denna gången har jag inte varit rädd en enda gång, förens nu. Den så kallade ”spökmånaden” är verkligen inget kul. Jag mår bra, illamåendet är borta, jag är pigg, jag har inte känt något surrande i magen på minst två veckor och nu börjar jag inbilla mig över att magen inte växer, trots att jag märker det på kläderna. Jag trodde att jag skulle få slippa oron helt denna gången men nejdå. Rädslan kom som ett brev på posten igår. Vecka 16+3 idag och 12 dagar till RUL. Får jag inte känna något litet surrade på 12 dagar komme det bli riktigt jobbiga dagar.

Nu till något mer positivt. Min barnmorska ringde i fredags och berättade att bebisen i magen har negativ blodgrupp, precis som jag, så jag slipper oroa mig för ytterligare en kontroll och spruta på förlossningen. Med Lovis kollade de inte hennes blodgrupp när hon låg i magen utan först när hon kom ut, via navelsträngen. Det visade sig då att Lovis också var negativ så jag slapp sprutan även då. Sjukt att det kan ändras så på bara ett år. Och framförallt till något, som för mig känns sjukt bra att få reda på innan. Heja!

tempImageForSave

PUSS&KRAM

blogstats trackingpixel